O du bästa av dem till vars gårdar de välsignelsesökande kommer,

Till fots och på ryggarna av lastade kameler

O du som är det största tecknet för den som kan uppfatta,

Och den mest sublima välsignelsen för den som önskar nytta

Du reste om natten från en helig plats till en annan,

Precis som fullmånen rör sig över den kolsvarta himlen

Den natten steg du upp tills du nådde en station av närhet,

Endast två båglängder bort, En station aldrig tidigare uppnådd eller ens hoppats på

Så alla profeter och sändebud gav dig företräde,

Företrädet av en mästare över dem som tjänar honom

Du färdades genom de sju himlarna med dem,

Och du var fanbäraren – ledde deras procession

Tills du inte lämnade något större mål för den som söker ära och närhet,

Inte heller någon högre station för den som söker upphöjelse

Alla andra stationer verkade lägre i jämförelse med din,

Eftersom du blev förkunnad i de högsta termerna – den unika

Så att du skulle uppnå en station av perfekt närhet,

Dold för ögonen, Och erhålla en hemlighet dold för hela skapelsen

Så du uppnådde varje excellens utan like,

Och du passerade ensam genom varje station, långt från alla andra

Sublim är verkligen måttet på de grader du har beviljats,

Bortom förståelse de välsignelser som skänkts dig

Glada nyheter för oss, o församling av muslimer,

För vi har verkligen en pelare av stöd och omsorg som aldrig kan förstöras

När Gud namngav den som kallade oss att lyda Honom,

Den ädlaste av sändebud, blev vi därefter de ädlaste av folk