Nyheten om hans utmarsch skrämde fiendens hjärtan,

Likt en plötslig ljud som skrämmer bort oförberedda getter

Han fortsatte att möta dem på varje slagfält,

Tills de skars i bitar av spjut, som kött på en slaktarens block

De längtade efter att fly, nästan avundsjuka

På liken som bars bort av örnar och gamar

Nätterna gick, utan att de kunde hålla räkning,

Förutom om de var nätterna av de heliga månaderna

Som om religionen var en gäst som hade anlänt till deras gårdar,

Med varje modig hövding redo att slita fiendens kött

Bringing in its wake a sea of armed men upon fast horses,

Kasta fram vågor av modiga krigare i kollisionens tumult

Var och en svarade på Allahs kallelse, sökte Hans välbehag,

Genomförde ett våldsamt angrepp, för att rycka upp otro från dess rötter

Tills islam, tack vare dem,

Efter förvisning från sitt hemland, Återigen förenades med sina släktingar

Alltid skyddad från sina fiender av den bästa fadern

Och den mest utmärkta maken, Så att hon varken blev föräldralös eller änka

De var berg — fråga dem som kämpade mot dem,

Vad de såg av dem på varje slagfält

Fråga Hunayn, fråga Badr, fråga Uhud — dödens och förstörelsens säsonger,

Mer förödande för dem än dödliga epidemier

Deras blanka svärd återvände släckta och blodiga,

Efter att ha druckit djupt under svarta lockar på deras fienders huvuden

Som författare som hanterar vasspennor för spjut,

Deras pennor lämnade ingen del av kropparna opunktade eller omarkerade

Beväpnade till tänderna, men en speciell egenskap utmärkte dem,

Precis som en ros skiljer sig genom sin doft Från den taggiga salamträdet

Segerns vindar skulle presentera deras doft för dig,

Så att du föreställer dig var och en av dem som en vacker blomma i knopp

Som om, ridande på sina hästar, de var blommor som blommar på en höjd,

Hölls där inte av sadlarnas stramhet, utan av deras besluts fasthet

Fiendens hjärtan i tumult, skräckslagna av deras mäktiga kraft,

Kunde knappt skilja modiga krigare från fårhjordar

De vars hjälp kommer från Allahs Sändebud —

Även lejon som möter dem i sina hålor skulle bli stumma av rädsla

Du skulle aldrig se en vän till honom utan hjälp av honom,

Inte heller en fiende till honom obesegrad

Han etablerade sitt samhälle inom sin religions fästning,

Som lejonet slår sig ner med sina ungar i sin lya

Hur ofta har Allahs ord

Fällt dem som tvistade med honom! Hur ofta har det klara beviset besegrat hans motståndare i argument!

Nog av ett mirakel för dig — sådan kunskap funnen

I någon olärd, levande i okunnighetens tid, Och sådan förfining i en föräldralös!