Vid al-Aqiq-dalen samlades vi

vi och de mörkögda

Vad tänker man om Laylas galne älskare?

Han led bara en bråkdel av detta vansinne

O mina ögon, hur de har utmattat mig

och o mina ögonlock, hur de har övergivit mig

O mitt lilla hjärta, förbli tålmodigt

inför dem som har skilt sig från mig

Jag skildes från dem på måndagen

på tisdagsmorgonen var min saknad bottenlös

De är ädla herrar som lämnade mig kvar

gråtande tårar av blod från mina ögon

Jag grät tills även fåglarna

uppe på grenarna tyckte synd om mig

Vid Gud, om jag dör av längtan

tvätta mig då med mina egna tårar

Klaga över mig och säg

”Här vilar en som dräpts av dessa ögon”

Jag dröjde mig kvar vid riddjuren

och bad: ”Vid Gud, bär mig

Till mitt folks boningar!”

De gav sig av utan att ta farväl

Gå, o mitt sändebud, till dem

skynda och kyss deras händer

Framför min hälsning till dem

kanske kommer de att ta emot mig

Mitt sändebud kom till mig leende

och sade: ”Gläd dig, försoningen är din!

Vid förbundet av bröd och salt mellan er

de har lovat mig att ni ska återförenas”