De brände den kärleksgalnes hjärta i kärlekens glödande kol,

och min klagan bland dem är bara min – nu när lidelsen har blossat upp.

Mina tårar och mitt tvinande vittnar om längtans eldsvåda,

och bland dem blev även min utblottning mig ljuv, fastän avvisandet varade länge.

O karavanens pådrivare, gör min väg kort,

och färdas, vid Gud, i mitt hjärta, upp till den Högste Följeslagaren.

Och om den Älskades strålglans möter dig, slå upp ditt tält vid al-Aqiq,

och låt de närstående medla – kanske kommer min Älskade att visa ynnest.

För denne kärlekssjuke gäldenär till de ädlas trösklar;

kanske förbarmer de sig över min glöd, över mina tårar som faller i takt,

och accepterar mig trots min brist, där vid denna upphöjda station,

och deras förening häver min vånda, och ankomsten till källan blir ljuv.

O grannar i al-Shib, var trogna mot denne fattige;

mjukna, ha barmhärtighet med mina gråa hår – se, mina tårar väller fram.

Vänd bort blicken från min synd, ty genom denna ofantliga förlåtelse

har mången vunnit närhet och fått sina bojor avslagna.

Den älskandes bön för den Älskade, över fridens uppenbarade spegel,

må min Herre hälsa honom därmed i en lycksalighet som aldrig tar slut,

och må dess fritt skänkta överflöd strömma vidare till det ädla Hushållet,

och må den tacksamme som drack beviljas fullkomlighet i allt varande.