Säg till den som klandrar mig

Lämna mig ifred, o smädare

Om du visste vad som skett

Skulle du ej förbjuda mig, o okunnige

Ser du inte min tärda kropp

Som förtvinat av längtans sjukdom

Säg mig vem denna möda är för

Denna trånad och denna förvirring

Gud är mig nog och tillräcklig

Säg vad du vill, o nyfikne

O ni som bor i mitt innersta

Hos mig finner ni den renaste tillgivenhet

Jag har överlämnat till er, o mina herrar

Tyglarna till mitt liv och mitt öde

Försumma inte den som nu har blivit

Upphöjd genom er bland tjänarna

Stående vid porten, väntande

Hoppas han på sällhet och bifall

Gud är mig nog och tillräcklig

Säg vad du vill, o nyfikne

Föreningens milda vindar har blåst

Från den högsta helighetens sida

Dess ljus har helt omslutit

Världarna i det hjärta som tömts

På allt utom sin Tillbedde

Den Ende, Sanningen, den förtrogne Vännen

Hans hemligheter har blottats

Och han har nått fram till föreningens boning

Gud är mig nog och tillräcklig

Säg vad du vill, o nyfikne

Den älskande vakade med den Älskade

Medan den tanklöse klandraren är fjärran

Han vet inget om kärlekens väsen

Mellan herrar och tjänare

Ve honom, vad skulle det ha betytt

Om han kände till den lyckliges

Plats inför sin Herre

Och Gud vet vad han säger

Gud är mig nog och tillräcklig

Säg vad du vill, o nyfikne

Vad kan väl förnekarna säga

Om den som äger ett sunt hjärta

Som hyser kärlek till alla muslimer

Och vars mål är den ädle Herren

Och som i sitt innersta ser

Att han blott är en ringa tjänare

Om det ej vore för hans Herres omsorg

Hade han varit oduglig och vilsen

Gud är mig nog och tillräcklig

Säg vad du vill, o nyfikne