I Medina har jag älskade som, när de ser

på mig, låter min oro fly och skadan vika hädan.

Och hjärtat finner tröst och en översvallande

glädje, medan framgång och seger blir mina följeslagare.

O invånare i Tayba, kom! Ty jag är tärd av trånad

och jag väntar på det som jag har hoppats på.

Det är er vana att den älskande, när han

kallar på er med kärlekens tunga, blir upprättad.

Kärleken fyller mitt bröst, ja, den har förkroppsligats

i en gestalt lik min, om nu skepnader kan visa det.

O sändebudens mästare, bistå mig, ty jag har ingen

utväg kvar utom den kärlek till dig som jag har bevarat.

Prisat vare Gud för din dyra födelse, genom vilken

jorden fann lycka och olyckstiderna skingrades.

En dag då världen lyste upp, och aldrig har sol

eller måne gått upp över dess like i denna värld.

En väldoftande hälsning till dig från ett hjärta

vars doft förstärks av din välsignade ande.

Till den som frågar vad jag längtar efter, svarar jag:

jag längtar efter Tayba med en gränslös längtan.

O skyns förare, sätt ned mig när den gröna

kupolen och kamrarna glimmar för din blick.

Där söker jag mig till Sändebudets fönster för att

be Gud om förlåtelse, där synden blir förlåten.

Må Guds välsignelse vila över dig så länge verser

och suror reciteras vid din födelsehögtid.

Och över ätten, följet och alla efterföljare

samt Ghaus, Qutb och de älskade när de är närvarande.