Med kohl-målade ögon är min Älskade, om du ändå såg honom!

Med ett leende försätter han den älskande i förundran

Strålande till sin uppsyn, ty Herren själv har utvalt honom

Och hela skapelsen lyses upp av Ta-Has ljus

Han kastade ingen skugga, ty han var sannerligen ljus

Solen hämtar sin glans från honom, ty han är fullmånen

Utan honom hade vägledningen aldrig trätt fram

Och hela universum lyses upp av Ta-Has ljus

Den Utvaldes handflata är likt en daggfrisk ros

Och dess doft dröjer kvar på de händer som rör den

Dess rika givmildhet har nått alla tjänare

O Guds Älskade, o den främste av allt skapat!

Den Utvaldes välsignade saliv helar den sjuke

Tag Qatadahs öga som ett bevis på detta

Han spottade i brunnen och den blev en flödande källa

För hans följeslagare blev den som söt och flödande honung