För allt utom Er skönhet är min blick förbjuden

Och allt utom Era ord är för mig blott tal

En örns livslängd hos Er är blott en bråkdel av en dag

Men en timme hos andra är år efter år

Mitt tålamod i Er frånvaro är en omöjlighet

Och ingenting dräper mig utom att skiljas från Er

När jag skådar Er försvinner mina sorger

Men om Ni är borta nalkas mig döden

Jag önskar att få vara Er ständige följeslagare

Och att mina tält blir resta på Er mark

Så bota med förening en som är sjuk av avsked

Som irrar i längtan efter Er när duvorna kuttrar

Berättelsen om hans passion för Er är uråldrig

Och hans klädnad av kärlek är tärande sjukdom

Ni är det ädlaste ursprunget bland rötter

Om Ni så önskar, uppfylls min strävan

Genom Er blir det svåra åter lätt

Så skänk mig Er godhet, Ni ädla

Ingen utom Ni är värdig att visa givmildhet

Hur skulle då en gäst på Er gård kunna lida oförrätt